Alla mina pelargoner har jag fått med mig hemifrån. En, om inte flera, kommer från min mormor. Det känns varmt i hjärtat att ha något levande som hon skött om innan mig. I år blommar den med flera rejält. Det kan ju bero på att de fått flytta över i rejält rymliga krukor och får svag näring varje gång jag vattnar. Hittils så har de belönat mig rikligt för det!

På fönsterbrädan trängs också några taniga tomatplantor, jag är något tveksam till om det kommer bli några tomater, har aldrig gjort det här förut. Hoppet lever!